Livet som nybliven mamma

Nu är älsklingen tre och ett halvt dygn.
Allt känns fortfarande helt nytt, samtidigt som det känns som om vi haft honom hos oss så mycket längre.
Det finns verkligen inte mycket tid till att göra något annat än att amma, byta blöjor och försöka sova lite emellanåt.
Och amningen måste jag säga är ju en histora för sig!
Ibland går det jättelätt, men sen den riktiga mjölken började rinna till (under gårdagen) har det blivit mycket besvärligare!
Svårt för plutten att få grepp när brösten är spända som meloner.
Och mjölken bara forsar ut av sig själv.
Har sovit i en pöl av bröstmjölk inatt!
Får försöka komma på nåt sätt så jag slipper att allt blir så blött.
Inatt har Denver och jag iallafall sovit uppe i sovrummet tillsammans med Joel.
Det gick faktiskt väldigt smidigt.
Denver fick jätteont i magen och var hungrig samtidigt så det var nån timme som va lite jobbig, men annars har han mest sovit.
Så inatt har jag nog sovit mer än vad jag hade sovit sammanlagt de tre-fyra dygnen innan.

Igår natt så bestämde jag och Denver oss för att spendera natten nere i vardagsrummet.
Blev inte mycket sova för mig, men vi hade det mysigt och lärde känna varandra lite.

Hemma från BB

Lilla plutten kom tidigare än beräknat, närmare bestämt klockan 19.22 Onsdag 26 November.
Det känns helt underbart!

Snö!

Det är massa snö ute och det snöar mer och mer och jag bara älskar det!
Helst av allt vill jag bara springa ut och leka i snön som ett litet barn!
Fan att jag inte kan röra på mig som man ska.
Hade velat boka in en mysdag på stan med min syster ute i snön, men tyvärr så går ju inte det.
Så jag får sitta här hemma och njuta av snön inifrån.
Skulle va mys med en kopp varm choklad.
Men vi har ingen mjölk kvar.
Får be Joel köpa med det på vägen hem sen.

Enformigt?

Känner mig ganska enformig.
Jag bara sover och sover och försöker äta, men hälften av det jag äter kommer upp lika snabbt igen.
Och nu när förlossningen börjar närma sig så kan jag knappt tänka på något annat.
Det måste va sjukt jobbigt för andra att bara höra mig babbla på om förlossning, värkar, smärtlindring osv.
Jag får be om ursäkt helt enkelt.
Men som sagt, är det det enda man tänker på är det svårt att hitta andra samtalsämnen.
Ne, ska ta och se på CSI NY.
God natt!

Julfest.

Den 27 november är det julfest på jobbet och jag vill verkligen gå.
Men det är ju svårt att bestämma att jag SKA gå, eftersom jag inte vet alls hur det ser ut då.
Jag kan va jättegravid, ligga på BB eller ha min lilla plutt då.
Har iallafall sagt att jag jättegärna vill gå, förutsatt att det fungerar rent praktiskt.
Får helt enkelt hålla tummarna för att jag kan gå.
Men jag tror att plutten kommer komma där nån gång, 27-29 november sådär.
Joel tror på 7 december.
Never know!

Tiden går långsamt!

Det är helt knäppt att under hela graviditeten har tiden gått relativt snabbt.
Men nu går tiden långsammare än långsamt!
Vill bara att plutten ska komma nu.
Det som gör det jobbigast är nog egentligen att man faktiskt inte har ett exakt datum när han kommer, utan att det är en period på FEM VECKOR då han kan komma när som helst.
Jag menar, det är ju ganska stor skillnad om han kommer imorgon eller om fyra veckor...
Det är frustrerande.
Och jag längtar helt sjukt mycket efter att bara kunna få gå på en vanlig promenad.
Eller att få kunna röra mig normalt överhuvudtaget.
Börjar tröttna på foglossning, illamående, halsbränna och allt vad det nu är...
Men det känns lite drygt också att t.ex. foglossningssmärtorna kan sitta kvar i upp till två månader efter förlossningen.
Känns inte riktigt rättvist.

Vill ha min bäbis nu!

Kan han inte bara komma?