Att våga vara du.

Jag minns den tiden då allt som spelade roll var att man hade den "rätta stilen".
Man skulle ha de rätta kläderna, de rätta märkena, man skulle ha de rätta kompisarna och vara sminkad på rätt sätt.
Allt detta känns väldigt avlägset nu för tiden.
Jag var aldrig riktigt en del av det såkallade "innegänget", men jag trivdes bra ändå.
Jag umgicks med helt fel människor, det var väl mest det det hela hängde på.
Men kan man döma någon utifrån vem han/hon umgås med?
Det är ju bara fel.
Så om jag umgås med en blyg, inåtvänd tjej, betyder då det att jag är blyg och inåtvänd?
Think again.

Jag måste säga att det känns väldigt skönt att inte känna så längre, att jag måste vara precis som alla andra för att passa in och duga.
Jag går min egen väg, det har jag väl mer eller mindra alltid gjort, men det är först nu jag dessutom har självförtroende nog att VÅGA vara jag!
Det finns ingen som kan säga att jag har fel kläder på mig, att jag sminkar mig fult eller vad som helst.
För oavsett så är det jag.
Och jag vågar vara jag.
Och jag önskar att alla skulle våga vara sig själva.
Våga vara du!